psst, jag måste egentligen springa men..

Veckans sista lektion: Engelska. SÅ opepp. Efter den blir det packning för att sedan fara hemåt till Mor. Söndag åker vi isgatan Norrut. Städade igår. Alltså verkligen, verkligen städade. Det är kliniskt rent. Nästan så att jag funderar på om det är farligt (nivet, om man dödar ALLA bakterier så finns det ju inga goda bakterier som kan käka upp dom onda). Allt för att jag ska kunna börja om från scratch när jag återvänder till vardagen nästa onsdag/torsdag. Det kallas att ligga steget före. Hörs!

1 1 1

EN VECKA! Överlevde ni? Jag gjorde. Men tro mig: jag har i n t e varit mig själv. Inte alls. Inte på länge. Inte för att saker inte står rätt till, utan för att jag inte vet hur jag ska hantera allt som händer. Jag är inte riktigt van vid att fungera än. Insikt: det får faktiskt ta sin tid.

EN MÅNAD! Sedan firar jag ettårsdag. På Söndag åker jag norrut, kanske för sista gången, och har jag tur släpper alla konstiga känslor jag bär på efter tre dagar med G. Han är kung.

ETT ÅR! Ett enda år, och sedan ett halvt till, så är det jag som står student. Vissa dagar vet jag inte hur jag ska palla. Men jag gör det. Pallar alltså. Pallar allt. Jag är kung.

NU ÅKER JAG HEM TILL SMÖGEN (!!!!) OCH DET FIRAR VI MED BILDEN OVAN. MORFAR FYLLDE 75 I HELGEN, STÄLLDE TILL MED KALAS OCH FICK SÅLEDES SE ALLA SINA AVKOMMOR SAMT BARNBARN BERUSADE. VET EJ VARFÖR JAG HAR CAPS LOCK INNE??? VI HÖRS! Update: Jag åker inte nu, men klockan 16. Tjipp!

tre snabba, then wish me luck

ett: Jag hatar bröst. Fick sådan himla lust att bara ta kökskniven och skära av dom (aj). Tog förnuftet till fånga och satte på mig en polotröja istället. Resultat: oförändrat tillstånd = fortfarande tuttar. två: Jag drömde om Berg inatt - jag kunde läsa hans tankar - så jag gissar att mitt undermedvetna försökte tala om för mig att det är han jag ska sitta bakom idag på provet. tre: Jag förstår inte vitsen med snö längre. Häromdan, efter en stund med plusgrader, sprang jag en sväng och det var freakin' fantastic att kunna röra sig utomhus utan att slå ihjäl sig. Nu? Back to isgata. Vi hörs sen om jag överlever vägen fram&tillbaka till skolan.

mor&dotter-dag

För ett år sedan skrev jag om prestationsångest och om att ingenting någonsin är nog. Och ja, jag är likadan fortfarande. Men jag viker mig inte under det längre. Jag vägrar. Så för att tackla nervositeten inför morgondagens prov gjorde jag något helt annat än att råplugga - jag ringde min mamma istället och hade myseftermiddag. Jag fixade hennes naglar medan vi uppdaterade oss om varandras liv (det är så annorlunda när man inte ses varje dag, ibland inte ens varje vecka) och därefter gick vi en promenad. Middag slängde vi ihop på 15min (inkl. disk!!) som vi lyxade till med efterrätt: varma hallon. Innan hon åkte hem hann vi dessutom ligga på sängen och bara snacka skit. Hur underbart! Visst har jag dåligt samvete över att jag inte pluggat, men herregud, vad jävla bra det känns att upptäcka att man inte alls är samma sönderstörda brud som innan. Damn!

update: hur många har kommit på att min blogg lixom är en sida för själv-pepp-a-la-anna?? Jisses. Undrar vart allt kommer ifrån. Helt ärligt: jag var nog livscoach i mitt förra liv.

HEJ HEJ DÄR UTE

Checka mina tighta lår! Det är sant: jag har haft denhär bloggen sen nian. Då såg jag ut sådär. Jag hade galet orangea tapeter miss Skywell & jag fick välja själva vid nästan trettonårsålder och lyssnade sönder My Chemical Romance. Ett resultat av att jag ville att min pojkvän skulle tycka om mig (EH???!). Sedan åkte jag till USA över sommaren och kom tillbaka som en annan person. & tur var väl det, för inte tänker jag spela COD hela dagarna för att Pontus ska vilja ha mig (jag föredrar att ligga).

STRYK DET OVAN. Jag skulle ju skriva kvällens inlägg om Emil - jag fick elementplatsen om jag lovade det - men efter att det kom ut att han hade gett ut min blogg till andra i klassen (D som i damp)(jag vet att man inte får använda det som skällsord) så skiter jag i Emil och ber istället klassen om ursäkt för det här. Ni är rara men DAMN vad ni passar in under kategorin n a t u r a r e. Fast okej, jag ska inte säga något, jag får rycket när jag suger. Så jag passar väl lika bra in jag. (Här hade jag egentligen lagt till ett FAST JAG ÄR SNYGG, men det passar sig ju inte nu när ni läser. Men Hej på er. Hemskt mycket Hej.) Punkt.

det här är ingen sjuk blogg, den är frisk.

Jag vet att många utav er (få) som läser hittade hit under tiden jag befann mig norrut, och de två månaderna innan jag for dit första gången då jag sökte mig till andra i samma sits; vi som ville bli friska, men som inte visste hur. Jag stötte på tjejer som "kämpade" och tog till mig utav deras råd och deras åsikter. Men notera citationstecknena kring "kämpade"! De påverkade mig mest negativt. En insikt jag nådde först efter att jag slutade följa deras bloggar, slutade kommentera deras inlägg och slutade lyssna till vad de hade att säga mig. Hade de varit riktiga kämpar, legat i så som jag själv gjorde, hade de stått på samma stolta ben som jag idag. Men de gör de inte..

Bloggen har förändrats. Största förändringen är väl att jag inte uppdaterar särskilt ofta. Det finns inte tid. JAG har förändrats. Jag lever. Jag går i skolan. Jag lägger inte fokus på samma saker som jag brukade göra förr. Jag ber om ursäkt om jag påverkat er negativt under den tiden jag inte visste bättre. Jag är frisk och nästintill fri idag. Jag tänker fortsätta vara det. Det här är sista inlägget jag nämner tiden jag inte mådde bra. Idag vet jag att det inte gör något annat än skada. För er som vill ha just sådana inlägg, ni som ibland kommenterar och undrar, får leta någon annanstanns. Jag är klok. Mest glad. Och frånochmed nu ska bloggen få återspegla just det. Punkt.

frukost!

Favoritfrukost just nu: Omelett gjord på två ägg, en skvätt mjölk, lök, skinka och oliver. Till det några koppar kaffe och den obligatoriska gröten på rågflingor, havregryn och vetegroddar. Mumma!

tips inför nationella: GLÖM INTE GODISPÅSEN

Sitter ensam: Klassen skriver nationella matte C idag så jag har inga lektioner. Fråga mig om jag är nervös även om jag inte själv har prov. Svaret blir JA. Damn. Jag minns hur jag satt frustrerad förra året med största känslan av att inte fatta nått (uppenbarligen gjorde jag det. eftersom man får skryta i sin egen ego-blogg kan jag tala om att jag kirrade mvg!) och varje gång jag trodde att jag var nära en lösning blev jag irriterad av att ett: det prasslade runt i kring mig eftersom att alla satt med godispåsar två: att jag inte var en av alla som satt med godispåsar. Vänta bara tills det är dags för att tenta matte D. Då är det Anna herself som sitter med ett kg skumgodis (favorit!!). Idag är det dock Anna-som-städar som gäller. Vi hörs!

Dagens plan

Allt är roligare när man glittrar: nyinköpta tröjan är på och musiken pumpar ur högtalarna. Snygglåtar som Sexy Bitch, Get Sexy och Bad Romance går på repeat. Peppar järnet för att överhuvudtaget få någonting gjort. Det är dax att packa ihop livet igen och lämna mor för lilla källarlägenheten i Lysekil. Det var en sak att få ned kläderna i väskorna när de låg prydligt i garderoben - att packa ned dem igen efter att de blivit utrivna och utspridda all over är en annan femma. Så kom igen nu anna! Det här är förresten favoriten just nu.

resultat: ångest

Visioner som aldrig blir verklighet tär på viljan att skapa. Jag har så många drömmar jag inte vågar tala om. Åtskilliga miniprojekt som jag önskar kunde växa men som alltför ofta bara hamnar i högen med de andra idéerna som aldrig satts i rörelse. Jag har en enorm drivkraft, jag har självförtroende, jag har hjärna nog att faktiskt åstadkomma någonting. Ändå står det stilla. Duken är blank. Det finns ingenting att visa upp, ingenting att ta på, ingenting att stolt berätta om.

Jag har mer panik inför skolstarten än jag vågar erkänna för mig själv, för andra, ens för er. Jag grät mig till sömns inatt och kanske är det just därför jag är så osammanhängande idag. Min prestationsångest har jag lärt mig leva med: jag kan hantera den, och i de lägen jag inte kan det så klarar jag av att blunda för den. Problemet heter nu mera Beslutsångest, någonting jag alltid lidit av, men som nu styr mitt liv alltför mycket. I botten är de kanske synonyma beslutsångesten och prestationsångesten. De båda präglas av rädslan att göra fel, att göra andra besvikna, att inte lyckas till hundra procent. Resultatet är alltid det samma: ångest. Hur bra det än går, hur enkelt jag än väljer: ångest.

Dagens jobbiga

Tänkte lista dagens tre jobbiga, men det får helt enkelt räcka med en:
1 (one and only) Att få sms från ett nummer som inte finns i telefonboken. Ett oskyldigt "Hej :) vad gör du?" fick mig att tappa fokus totalt. Vem har jag gett ut mitt nummer till? När var jag full senast? Bam bam bam. Tre snabba smällar i huvudet. TÄNK anna. Så jag tänkte så det knakade men kunde inte komma fram till vem det kunde vara. På med datorn, fuck the planering, eniro-privatpersoner-sök. LUCAS. Förbannade unge, in i snickarboa!

Pojkvännens lillebror alltså. Antingen så ett: är han sugen på mig* två: var han rastlös** tre: skickade han fel.*** Jag svarade att jag rensade i garderoben, och "rolig" som han är så fick jag snabbt ett 'får de nya kläderna inte plats?;)'. Just då ville jag döda honom. Någon. Mig. Jag SKA sluta impulsshoppa. Jag SKA sluta ge ut mitt nummer i onyktert tillstånd. Jag SKA sluta hetsa upp mig över småsaker som löjligt simpla sms. Ja, det ska jag. ( tror mig själv!!! )

* ytterst sannolikt

** mindre sannolikt, han fick COD i måndags
*** alla brudar är efter honom, jag förstår att han inte har koll. I know the feeling Luncan!!

Simpel kyckling på 20 minuter

På begäran! Simpel kyckling på 20 minuter 1port
1 litet kycklingbröst 125-200g
100-200g broccoli, blomkål eller andra rotfrukter
en vitlöksklyfta
några små potatis
salt, peppar, chiliflakes

Lägg ett bakplåtspapper i botten på en ugnsfastform. Lägg i kyckling och buketter av broccoli och blomkål. Skär potatisen i klyftor och lägg i formen. Spraya/ringla över olivolja om du vill. Salta, peppra och strö över chiliflakes. Skär vitlöken tunt och fördela den över kycklingen & rotfrukterna. In i ugnen på 250grader i 20 minuter eller tills kycklingen är klar. Servera med sås gjord på turkisk yoghurt och sambal oelek.

old picture

Bild tagen sommaren 2008. Jag gillar den: de blåa, blåa ögonen. mina putiga läppar. kläderna som jag bodde i den sommaren - mammas stora svarta tröja, halsbandet i trä och ett par pyttiga shorts som jag knöt hårt hårt för att min magra kropp skulle hålla dem uppe.

Rensar bland bilderna på datorn medan jag väntar på att maten ska bli klar. Jag passar på medan jag kan: allt-i-ett kyckling med grönsaker. Det gör sig klart i ugnen på 20 minuter, äts med gott samvete och lämnar i princip ingen disk alls efter sig. Mumma.

Jag har en plan

Steg just ur duschen. Har fört borsten genom vått hår, handdukstorkat det och bakat in det i en fläta. 'Vad är planen?' frågar jag alltid mig själv sådana här dagar då jag vaknar tidigt. Idag följer jag den in i minsta detalj. Vi hörs sen.